.....sorg....varför fortsätter man att andas...hjärtat att slå....man tro andning ska upphöra och hjärta stilla sluta banka....men det fortsätter..per automatik...man andas in ...man andas ut...klaffar öppnar ..klaffar stänger...och allt fortgår som normalt...fast ingenting är normalt...
...hur många timmar till....dagar..månader...år...vad vet jag..
...fråga inte ..låt mig bara sörja...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så fint skrivet..och så sant...Hur kan allt fortsätta??Som om inget hänt - när inget någonsin blir som förut!
SvaraRaderaJag vet inte vilken sorg känner just nu -kanske fler...och det behöver jag inte veta heller..
Men jag vet hur det är att känna sorg..och det kan man dela utan att prata om det..
KRAM
från Annika
(Inte anonym...lyckades dock ej logga in med min Myra-avatar som jag har här redan..skumt)
Här kommer min favorit sorge-tröste-dikt!
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever; I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood,
For nothing now can ever come to any good.
W. H. Auden
Kram.. jag vet inte vad du sörjer ,men jag vet att vi alla drabbas av sorg någong gång och ... att livet aldrig mer blir sig riktigt likt.. men det går vidare... ändå... även om det verkar omöjligt.. just då när man är mitt i det hela. Älskar dikten som Annika citerade.
SvaraRaderaAnki